Av Paula Stenström Öhman
Vad händer med en människa som blir fråntagen sitt sammanhang? Och vad händer med de som blir kvar?
”Hon finns inte med på fotografiet” handlar om behovet av att höra till och våra tendenser att exkludera. Pjäsen baseras på vittnesmål från människor som blivit uteslutna ur sina familjer, de som har uteslutit eller vuxit upp med en osynlig närvarande.
I föreställningen förekommer dokumentärt material, men pjäsens berättelse är fiktiv. Vi får möta Claus och Pia och deras vuxna barn Cia och Olle; en söndrad familj som ställs inför frågan: hur kunde det bli så här?
”Hon finns inte med på fotografiet” hade premiär på Fri Scen/Kulturhuset Stadsteatern i december 2012. Den bjöds in till Malmöfestivalen och spelade på Palladium augusti 2013.
Tendens P1 – Mina föräldrar är som döda – Serien initierades efter det att en reporter sett "Hon finns inte med på fotografiet". Programmet innehåller ljudupptagning från föreställningen och en intervju med Paula Stenström Öhman och med en av våra researchpersoner.
Bakgrunden till projektet inspirerades bl.a. av Julia Kristeva, som beskriver melankoli som en omedveten sorg över ”det förlorade kärleksobjektet”. Även Zygmunt Baumans tankar om den flytande moderniteten, hur den splittrar oss och ökar avstånden mellan människor, var en ingång. Förutom intervjuer bevittnade vi rättegångar och höll litteraturseminarier. Tack till vår akademiska referensgrupp: Ingrid Lander, Christoffer Carlsson(kriminologer) och Nicholas Smith (filosof). Tack också till de skådespelare som läste in intervjucitat för att skydda intervjupersoner och anhöriga. Varmast tack till de personer som ställde upp på intervjuer, för er generositet och ert mod att berätta om det som ibland är för smärtsamt för att sätta ord på.
En Lumorproduktion i samarbete med Fri Scen/Kulturhuset Stadsteatern, med stöd av Kulturrådet och Kulturförvaltningen i Stockholm stad.
